Ser ni? Detta brödet är verkligen brunt och verkligen gott! Receptet hittade jag här.
Kostinläggen duggar tätt nu. När jag inte kan träna blir det lite extra viktigt för mig att proppa mig full med nyttigheter, även om matlusten är sådär. Och med Ipren i kroppen får jag till och med lust att baka lite. Det här med att sitta still och bara vila, är inte riktigt min grej 🙂
Så håll till godo! Det är mycket av det vi inte ser som faktiskt ger oss resultaten som sedan syns. Kosten är viktig!
Keso + apelsin + valnötter= lyckad kombo!
Och en kopp kaffe till…
Gårdagen bjöd på mörker, mulet och trist väder. Inte många knop blev gjorda här inte. Vad är det som gör att söndagar känns dubbelt så långa? Inget oangenämt problem i och för sig, man hinner med både det ena och det andra.
Det ena: myser med go’fika
Det andra: försöker styra upp karaktären med listor.
Jag går nu in i utmaning de luxe. Jag ska ha en brun månad. Visst låter det lockande? Men en vit månad stämmer ju inte riktigt in. Det är det vita jag ska undvika. Sockret och mjölet alltså. Vid fel tillfällen. Och när är det? Sockret, i ren form, behöver jag inget av men socker som finns i vita brödsorter eller i juicer, dvs produktens naturliga sockerhalt har jag faktiskt användning av i samband med träning. Efter ett träningspass brukar jag vara noga med att fylla på med koldydrater som har ett högre GI för att kroppen lättare tar upp energi då. Så då är det ok för mig. Däremot behöver jag inga större kolhydratmängder på kvällstid (om jag inte tränar då). Lite lätt förklarat hur jag tänker kring rätt och fel tillfällen.
Vi kanske ska kalla det ren månad istället. Det låter lite mer inspirerande. Men helt rent blir det inte. Jag kommer att tillåta ett intag av något orent på helgen. Ett! Planering planering. Varför inte hoppa över det helt? Jo, min utmaning består egentligen av att kunna begränsa mig. Plocka bort allt, det klarar jag. Men att ge mig själv tillåtelse, dock ytterst begränsad, är det svåraste. Jag vet hur jag funkar, för mycket av det goda triggar igång suget efter mera och det är det jag ska lära mig att kontrollera. Igen. Det är en ständig process. Och påverkas tydligt av hur livet runtomkring ser ut. Denna magiska balans.
Så mina listor är uppstyrda, en kolumn för träning och en för kosten. Det blir stjärnsystem som belöning. Ungefär som i skolan. Haha. Men det funkar! Min hjärna älskar tydligheten och peppar mig att fortsätta vara duktig. Ni vet, den duktiga lilla flickan….ibland till förbannelse men även som tillgång.
Vi passar väl på att titta en extra gång på dessa smarrigheter?
Nä, jag blir inte så sugen. Mest irriterad över att detta är det första som möter mig i mataffären. Jag får helt enkelt titta åt höger istället. Där är det grönare.
Ups! Nu gör sig verkligheten påmind: det rinner visst både lite snor och osar bajs här. En mammas måndagsmorgon i mitten på november 🙂
Då bakar jag kladdkaka.
Och skriver listor….:)
Kommer ni ihåg TV-programmet som hette Sköna söndag? Jag minns något väldigt pastellfärgat morgonprogram. Idag var jag nästan sugen på en sån där liten frukost-TV. Vår TV är på ovanvåningen så det faller sig inte naturligt att vi äter frukost till TV:n. Men just idag hade jag gärna gjort det. Lofsan skulle idag visa kombinationsövningar. Jag missade tyvärr de inslagen, hade visst tur som fick sovmorgon ända till kl nio 🙂 Jag får helt enkelt ta igen det lite senare och se på TV 4 play.
Jag lyckades ändå se när Sara visade poledancing. Jag måste medge att jag imponeras av de människor som har en sådan styrka och teknik att de kan göra vad som helst med kroppen. Jag önskar verkligen att jag skulle våga utmana mig själv till detsamma. Högst troligt är jag lite för feg 🙂 Jag håller mig till mina chins och pullups tillsvidare.
Denna söndag har spenderats inne. Med lite firande av pappan, god mat, lite glass och lite UNO. Vi myser inomhus idag helt enkelt.
Jag väntar nu på en plåt proteinknäcke som är i ugnen. Förrra omgången tog slut i veckan och de är perfekta till mellanmål. Det har visst blivit mycket bakande i helgen. I fredags slog vi på stort och bakade fyra sorter som vi sedan körde kafferep med. Jag och barnen valde varsin sort och sedan gjorde vi dem i miniformat. Tex kladdmuffins i knäckformar. Då kan man smaka av alla sorter och samtidigt få väldigt många kvar att frysa in!
Hoppas ni alla haft en skön Fars dag, med eller utan firande!
Ska om en stund iväg till gymmet för mitt bröst och tricepspass. Så jag sitter här vid matbordet och kör en fuling, äter en pro-träningsmåltid med kesella, turkisk yoghurt, musli, banan och macka med jordnötssmör samtidigt som jag lagar en härlig kycklingmiddag till övriga familjen.
Jag insåg nu på eftemiddagen att det skulle bli så sen träning om magen först skulle smälta en hel middag så jag fuskar lite idag och får istället äta min middag när jag kommer hem. Förhoppningsvis blir det inte så sent. Idag ska jag verkligen försöka att vara supereffektiv på gymmet!
Det är trist att missa middagen, vilket är den stunden på dagen då alla sitter på samma ställe, men idag gör jag så och hoppas på tid med mannen ikväll istället. ( Hoppas bara att han tycker det är ok :).
Avfrostning av frysen stod på dagens agenda och då hittade jag semelbullar längst ner i brödlådan :). Dessa har jag gjort på dinkelmjöl och i miniversion. Till det lite mandelmassa gjord på mixade mandlar, lite grädde, lite honung och lite bulle. Toppa med grädde och vips blev dagens postworkoutmåltid detta:
Och ett kokt ägg för proteinets skull 🙂
Smaskens!
Det slog mig nu att det i och för sig skulle vara optimalt med lättvispad kesella med lite vaniljpulver i, istället för grädden alltså. Om man nu vill göra allt rätt…men men grädde är gott!
Hipp hipp hurra! Idag firar vi barnet Liten, ett år har hon nu hunnt bli!
Ett helt år fyllt med alla de spännande saker som hör till när det kommer en ny familjemedlem. Det bästa har nog varit att hon blev hela familjens angelägenhet. Syskonen var så pass stora när hon kom att de hela tiden, faktiskt hela tiden, bara haft roligt med sin lillasyster.
Efter tre barn på relativt kort tid, (inom fem år), bestämde jag mig för att nu ska jag bli så STARK jag bara kan. Jag ska minsann kunna leka tillsammans med mina barn utan att behöva oroa mig för att bryta ryggen eller kissa på mig. Jag kände ett så enormt sug efter att bli STARK på riktigt, inte bara att få en estetiskt snygg kropp, med platt mage och allt det där, utan STARK. Så, nu har jag visst poängterat detta tydligt 🙂
Jag påbörjade min satsning redan i början på januari 2012. Jag minns inte riktigt hur jag kom in på Olga Rönnbergs hemsida, förmodligen genom att jag sökte information kring stark bål, och platt mage. Jag är tunn, väger inte speciellt mycket. Jag har efter mina graviditeter blivit mindre överallt än jag var tidigare. Däremot har jag alltid haft putmage, men hade intalat mig själv att ” det är ju så jag ser ut, jag kan inte få plattare mage utan att svälta”.
Så fel jag hade! Det som saknades var bålstyrkan! Fokus på planka och BRA kost. Jag har nog aldrig tidigare ätit så mycket som under året som gått. Jag startade en egen challenge som jag kallade för ” 100 dagar mot toppform”. Jag skrev dagbok, framför allt över träningen. Jag ville inte låta maten stå i fokus för att nå mitt mål, det blir så lätt hjärnspöken utav det. Men som en följd av aktiv träning följde även en aktiv kost. För min del har det handlat om att äta rätt på rätt tillfällen. Jag behövde stadiga mellanmål för att inte dippa i blodsocker och ville samtidigt komma i från smörgåsträsket, då det tydligen inte funkade bra på mig.
Jag körde på stenhårt med hemmaträning. 20 minuterspass, kanske 30 min. Det skulle vara effektivt och varierande. Jag hittade flera Olga-videos på Youtube som jag plöjde igenom. Jag körde mycket fokus på ben och bål.
Löpning har tidigare varit min motionsform. Lättillgängligt när vi bor som vi gör, på landet. Men jag tröttnade ofta efter ett par månader. Det blev liksom trist att hela tiden försöka springa längre och snabbare. Efter en tids träning hemma på golvet, kom jag med i FB-gruppen Lofsans Challenge. Den gruppen har utvecklat mig enormt mycket på så många plan. Tack Lovisa Sandström för att du startade detta!
Helt plötsligt gick det upp för mig vad hemligheten bakom framgång heter, nämligen Målfokusering! Vad vill du med din träning? Exakt VAD vill du uppnå? Jag har tidigare inte haft en aning, mer än att hålla mig i form.
Nu blev det klara och tydliga mål med träningen, där fokus låg både på ett utseendemässigt plan samt styrka och snabbhet. Putmagen skulle bort och jag hade alltid någonstans tänkt att det vore roligt att kunna springa en mil under 50 minuter.
Hur gick det då?!
Idag kan jag hoppa studsmatta utan kissfläckar, lyfta barnen ovanför huvudet och leka tafatt i klätterställningar. Magen är borta, minus fantastiska 9 cm i omkrets sedan start. På vågen visar det enbart 1-2 kilo mindre, det har varit mindre viktigt då jag hellre vill gå upp i vikt, men det har blivit en aha-upplevelse över att vågen inte säger något om hur tight kroppen är. I april sprang jag min första mil, då på 56 min. I maj sprang jag den på precis 50 minuter och innan sommaren hade jag klarat av tre tillfällen till där klockan stannade under 50 minuter. Jag deltog även i en lokal löpningstävling och lyckades även då spränga 50-minuters gränsen. I slutet av sommaren gjorde jag mitt livs tid: 46:41 sekunder på milen!! Helt galet, så känns det fortfarande. Jag är så otroligt nöjd.
Hemligheten är helt klart styrketräning! Jag har inte nött kilometer efter kilometer, faktiskt sprungit relativt lite, men byggt upp benstyrka och bål. Det gav oerhört stor gensvar i min kropp. Det ger en härlig tillfredsställelse att klara av saker man inte trodde om sig själv. Andra kanske trodde det, men inte jag, och det är den största vinsten.
Och nu är jag här, med nya mål, som ni kan läsa om här i bloggen. Denna gång enbart styrkefokuserade. Jag vill mer, blir ännu starkare och jag vill att det ska synas. Så jag fortsätter träna, så mycket som mitt pannben tillåter, och jag fortsätter att äta mycket. Till min hjälp har jag familjen, bloggen, mina fb-vänner och numera även den lokala träningsgruppen! Detta kommer gå vägen, eller hur?
( bild lånad härifrån.)
Idag är jag sugen på fett! Och gärna i form av en oerhört kladdig sak, gärna liknande den på bilden. Fast det ska inte vara söt. Sötsug har jag inte så mycket av just nu utan mer av fett! Konstigt?
Jag försöker bre på med bra fetter i alla min måltider men ibland, och just nu, blir suget stort efter något som nästan dryper av fett. (Och kanske inte bara av den braiga sorten) Lite äckligt kanske? Gärna får denna brownies bara dyka upp, av sig själv. Det fattas nämligen lite ingredienser och lite ork till att baka själv 🙂
Kaffe med en sked jordnötssmör kanske får bli dagens substitut. Lättillgängligt och smidigt! Vi får se vart orken styr mig idag…så länge njuter vi av den vackra bilden 🙂
Läser idag ett bra inlägg hos Bodycomf angående mat och att det kostar så oerhört mycket mer pengar att handla mat av rena råvaror. Vi har alltid ätit bra mat men äter idag ännu bättre. Vi har varit tydliga från när barnen börjat äta riktig mat, att vi försöker undvika socker om det går. Då menar jag i vardagsmaten, det vi äter mest av i veckan. Vi har alltid kört med osötad fil, grovt bröd, bra pålägg, mycket grönsaker m.m och vi lagar den mesta maten själva från grunden.
Jag ska väl erkänna att det är jag som planerar ( såklart, mitt intresse :)) den mesta maten och då tänker jag oftast utifrån mig själv. Egoistiskt? Kanske, men jag tror ju på mitt sätt att äta :). Men det som slår mig är att jag ibland väljer att kompromissa med barnens mat. Speciellt om jag ska testa något nytt som jag vet inte går hem hos barnen. Då börjar min hjärna fundera vad jag kan ge dem istället? Ska de inte få korv idag ( för femte gången den här veckan då korv verkar vara skolkökets favorit) ? De gillar ju korv och det blir så lungt och skönt vid matbordet, så kan jag äta min blomkålspure’ utan något gnäll i örat.
Har jag tur sitter den lilla matkontrollanten på min högra axel och skriker åt mig: Ge dig! De får äta det som serveras!
Oftast, i stort sett alltid, vinner matkontrollanten och alla vid bordet äter samma mat. Och resultatet? En hel del gnäll och tjat. Är det värt det? Det vet jag inte, men jag hoppas det. De lär sig i alla fall att prova nya saker och det har jag själv inte vågat som barn. ( världens mest kräsna barn var jag! Men idag är det borta. Kan tacka en tidig bekantskap för detta där det serverades annat än stuvade makaroner och köttbullar på bordet )
Vi har genom åren haft en hel del fajter med förskolan angående maten som serveras, främst frukost och mellanmål. Som basutbud serverades nästan enbart sötade yoghurtar och flingor som frukost, kräm och nyponsoppor till mellis. Idag är det bättre men mitt stora barn stod på listan bland de barn som hade specialkost, för att hon skulle äta naturell fil eller yoghurt!!
Varför inte bara ta bort de sötade alternativen och låta föräldrar ge barnen detta hemma om de vill det? Svaret vi har mötts av kan vara: ” då är det inget barn som äter och gröt gillar de inte”. Läskigt eller hur? Våra barn som slevar i sig gröt varje morgon. ( en av fördelarna med att vara föräldraledig är att jag vet vad mina barn stoppar i sig till större delen av dagen i alla fall :))
Ok, ett långt inlägg men en fråga som alltid berör tycker jag och där vi oftast gör det svårare än det behöver vara. Låt förskolor och skolor servera bra mat så får resten vara upp till föräldrarna! Enkelt, eller hur?!
Hur tänker ni?
slutspurten.wordpress.com 
